Borste

Igår fick jag vara elev och lära mig hur man binder borstar. Borsten jag gjorde är ca 25 cm lång och jag har tänkt använda den att borsta av tangentbordet för att försöka hålla undan dammet.

Det första jag gjorde var att välja ett ämne och såga av i någorlunda passande längd. Satte mig i täljhästen och började bearbeta det råa ämnet genom att ta bort bark och börja forma. Jag använder en bandkniv (med röda handtag).

Där borsten ska sitta bör tjockleken vara ca 1 cm. Blir det mindre finns det för lite plats för taglet och ämnet kan spricka.

Storleken på hålen varierar beroende på vilken slags borste man ska göra. Då jag gör en liten borste använder i en försänkningsborr 3/5 mm. Ställer in djupet så att borsten har ca 6 mm djup med storleken 5 mm och resten av hålet är ca 4 mm djup med storleken 3 mm.

Mellan hålen ska det vara ca 1.5 cm och ca 1 cm mellan varje rad. Gör man som jag, förskjuta hålen i varje rad, kan man tumma lite på den regeln och försöka hålla 1 cm mellan hållen diagonalt.

Nylonlinan som jag ska binda med finns i olika tjocklekar. Jag trär den genom drag och låsanordningen först och sedan genom borstämnet. Där gör jag en enkel knut runt linan och får en ögla som sedan kommer att dras åt runt taglet och in i ämnet.

Här ovan ser du låsningen av linan. Öglan som är fastskruvad hjälper till att dra ner övre delen och låsa fast linan.

Bilden ovan visar att det finns räfflor som hjälper till att nypa fast linan. Du ser även hålet i gångjärnet där linan löper till rullen.

Då har jag fått fast första omgången med tagel efter att ha fått pröva mig fram hur mycket som fick plats i hålet. När jag drar in taglet i hålet håller jag borsten nedanför bänken och ser till att korta av linan så att när jag trycker borsten neråt låser jag fast linan. Det tryck jag använder hjälper mig att få in taglet i hålet.

Med en specialgjord virknål drar jag linan genom hålen från översidan till undersidan där jag lägger rätt mängd tagel för att sedan dra in det genom hålet.  Eftersom linan löper med genom hela arbetat behöver jag inte oroa mig för avsluta/starta och göra knutar hela tiden. När jag kommer till sista hålet ska jag förbereda för att fästa linan.

13 hål fyllda med olika mängd tagel. Handtaget har kortats av och täljts till. Eftersom virket är färskt har jag satt trälim på de ställen där fibrerna är avkapade. Det går att använda kokt potatis, ris eller bulgur att smeta in fiberändarna med också. Detta gör jag för att förhindra torksprickor eftersom virkets fukt avdunstar fortare genom de avkapade fibrerna än de längsgående fibrerna.

Så himla kul att göra och enkelt tyckte jag att det var. 🙂 Kanske att jag skulle göra några stycken och försöka sälja dem. Får se vad det blir. Jag lägger ut dem här, när och om de blir gjorda.

Svepaskar…

När jag gick på Nyckelvikskolan arbetade vi i trä tre dagar i veckan. Det allra första vi gjorde var att skära ut en skulptur i lind för att lära oss fiberriktningen. Vi arbetade mycket med maskiner.

Jag var nyfiken på svepmetoden och fick så där lite halvdant lära mig hur det skulle göras. Resultatet blev riktigt bra, använde lim för att det skulle sitta ihop och sydde sedan med rot. Passade in locket och för att komma ihåg passningen så gjorde jag en dekoration i locket.

På Vindelns Folkhögskolas Slöjdlinje fick vi lära oss grunderna och vi tog dessutom virket för att ha tillräckligt långa bitar att arbeta med. Klyva stocken mitt itu och sedan mitten igen och igen och igen tills vi fått tillräckligt tunna bitar som gick att använda. Till saken hör också att lära sig hur en stam ser ut som är rak utan spänningar i… Det slutade med att de flesta av oss fick rikta upp bitarna och även såga fram ur torrt virke. 😉

Jag är ju så att jag ska göra komplicerade saker för att utmana mig själv… Tanken var att göra ett syskrin med ett lock, och locket skulle rymma två trekantiga lådor…

Men tiden sprang ifrån mig och vi började med nästa teknik så mitt svep hamnade på min hylla i förrådet för att göras färdig snarast…

Mallen till trekantslådan var gjord, så jag gjorde ett svep med den formen. När jag skulle göra botten hade jag gett upp tanken på syskrin och bearbetade botten så den är lätt skålformad. Till saken hör att på Slöjdlinjen skulle vi göra så mycket för hand som möjligt för att lära oss grunderna i de olika teknikerna samt hur trä fungerar.

Så kom vi då till slutet av andra året och nu skulle alla grejor som var halvfärdiga slutföras… Mitt svep hade raka kanter och jag hade ingen aning vad det skulle bli. Så mitt i allt dök det upp att göra som vågor av kanterna. Förstärka på långsidorna för att kunna få bra grepp eller för att kunna sätta på handtag.

Så, så ser det numera ut, ca 50 x 40 cm av björk. 🙂

 

 

Täljt…

Min första täljda gaffel och skopa. Det är en utmaning att hitta rätt böj på virket för att kunna få till det bra. Dessutom behöver jag kunna mycket om hur träets fibrer beter sig när jag ska klyva ämnet. Till det kommer också vetskapen hur träet beter sig när det torkar.

T. ex. så känner säker många till att bräder lätt slår sig, men varför…? På den sida av brädan som är närmast mitten av stocken, tänk dig att brädan ligger med den sidan uppåt, kommer det att ”växa” på mitten upp från den plana ytan som brädan ligger på. Den blir konvex och detta är till fördel när man ska göra gafflar eller skedar eftersom den sidan blir på baksidan där man vill ha den utåtgående kupningen.

Skopor däremot gör man tvärtemot med eftersom fiberriktningen är viktig för att de ska hålla ihop. Saknas den kupade fiberriktningen kommer det aldrig att gå att få en hållbar slev eftersom träet går sönder när fibrerna är för korta. så har du en köpt träsked eller gaffel och en bit har lossnat så ska du titta på hur fibrerna går.

Hur ska jag bäst beskriva det? ……..  Jo! Tänk dig att du har flera lager med ett tunnt material som är sammanfogat och har samma böjning som en sked och lagren är olikfärgade så du ser hur de löper längs formen. Ta samma material men lägg flera lager på varandra och ta fram samma böjning som tidigare med skillnaden att löper de olikfärgade lagren tvärs över böjningen. Skillnaden är att när fibrerna löper längs böjningen så är de långa medans när de går tvärs över så är de korta. Av erfarenhet vet jag att de korta fibrerna lätt går av och kan inte hålla ihop en komplicerad form som en slev/skopa.

Jämför jag med garn så är ett plagg stickat med ett kortfibrigt garn väldigt noppigt efter ett tag då de korta fibrerna släpper och tittar fram från garnets form. Så ett plagg med bättre kvalité har längre fibrer och därmed mindre problem med noppor. Hoppas att jag lyckades få dig att förstå. 🙂

Tittar du noga på gaffelns handtag kanske du ser det jag såg och ser… en delfin… Oljefärgen har bleknat efter alla dessa år. Skaftet var grönt och delfinen blå. Skopan har inte testats för jag ser att formen inte är ultimat för att kunna ösa med. Så tiden gör att jag lär mig av mina misstag… 🙂

Träverk… lagg & tråg

På HV (Handarbetets Vänners skola) då jag gick Högre Hemslöjds utbildningen fick vi göra laggkärl. Detta är mitt första försök till laggkärl och än så länge sitter det ihop. Riktigt klurigt att få till vinklarna mellan de olika bitarna. Den är gjord av kärnfura som är riktigt tätvuxen. Banden runt är gjorda av gran om jag minns rätt.

Det här tråget tror jag gjorde av björk, färsk björk. 36 cm lång och 17 cm bred och 8 cm hög. Det går ganska bra att forma när virket är färskt. Det svåra blir sen att låta den torka lagom fort. Har man tillgång till en lår med hyvelspån går det bra att gömma tråget i spånet. Varje dag behöver man se över tråget och röra om i spånet för att undvika mögel. Alternativt kan man gnida in tråget med kokt potatis, speciellt där man ser fiberändar.

Har gjort några tråg och ett av dem är rödfärgat.

Näverburk

Detta är min största näverburk jag gjort. Den är 22 cm hög utan lock, har oval form och på bredaste stället är den 18,5 cm. Det är två lager tjockt näver varav det yttersta är sammanfogat genom flikar (ungefär som när man flätar ihop fingrarna från ovansidan och fingertopparna är på insidan av händerna).  Flikarna har flikar som gör att de hakar fast och stannar kvar där de är.

Locket har jag gjort av en bit björk. Lätt urgröpt på insidan och en kant för att stanna kvar ovanpå burken. Botten är också av trä som ligger kant i kant med nedre änden av burken. För att få den att sitta kvar har jag satt fast den med pliggar. Pliggar är små stickor av trä som jag slagit fast i de hål jag borrat runt om nederkanten.

För att hålla ihop de båda lagren har jag sytt med björkrot som då blir en förstärkning av kanten där locket sitter.

Något som är viktigt att veta är att du måste ha tillstånd av markägaren för att ta näver. Dessutom måste man vara mycket försiktig när man tar näver. Blir skäret för djupt är risken att korklagret följer med och då kommer björken att dö. Björken kan dö även om korklagret är kvar och då har snittet blivit för djupt runtom så att man har skurit av trädets vattenförsörjning. Bästa tiden att ta näver är när björken savar vilket är på försommaren men det varierar beroende på var i landet man befinner sig.

Krympburk

Detta är en krympburk. Fjädrarna i är hittegods i naturen. För er som inte vet vad en krympburk är kan jag berätta att det är färskt virke som urholkats och sedan torkats. Färskt virke krymper när det torkar och för att få en burk gör man en skåra i den ände som ska vara ner. Till botten tar man en bit virke som är torrt och fasar kanten för att den ska sitta bra i skåran. Ca 10 % krymper det färska virket i omkrets så det gäller att beräkna en bra storlek på botten. Görs botten för stor finns risken att burken spricker när den torkar och är botten för liten är risken att den glipar och kanske inte fastnar alls.

Detta är en mycket enkel variant av krympburk. Tillbaka i tiden gjordes det bland annat bokfodral för psalmboken/bibeln och de var utsirade och vissa hade skjutlock.

Jag har gjort några få enkla burkar som jag har stickor och virknålar i. Någon gång framöver ska jag försöka mig på lite mer avancerade saker.  🙂

Skapande för synskadade

Det är ett antal år sen som jag blev tillfrågad att ha skapande med synskadade på Vindelns Folkhögskola. Två veckor höll vi på om jag minns rätt. Vi hade valt rotting och och jag blev tillfrågad om jag arbetat något med rotting tidigare. – Nej, men jag har arbetat med björkrötter så det kan inte vara så svårt… hade jag svarat. Så jag la rottingen i blöt och sedan gjorde jag några saker för att testa och visa.

De synskadade hade mycket roligt och lyckades med lite bistånd göra egna skålar att ta hem. Jag hade också roligt tillsammans med dem.

Hjärtan…

För några dagar sen firades Alla hjärtans dag. Många fick hjärtan, många blev utan. Jag fick hälsningar tre.

Tankarna gick då till det faktum att mångas hjärtan blev utan hälsning från de de tycker om och hoppats på att få från.

Dessa två hjärtan bara blev när jag stog framför staffliet år 2005 och jag antar att det var av någon anledning att de kom fram. Har än idag inte riktigt klart för mig varför jag gjorde dem trasiga. För trasigt hjärta har jag haft flera gånger och kommer antagligen att råka ut för fler gånger. Alla tillfällen är olika och smärtar olika mycket.

Annan typ av hantverk…

Har idag besökt ortens Nagelterapeut och blivit stylad… 🙂 Har haft ”vanliga” (fransk manikyr) naglar med lite glitter på innan detta.

Detta är ju också ett hantverk med händer på händer… 😉 Jag har fått färgat glitter på naglarna i mina favoritnyanser.

Som hantverkare vet jag att naglarna är väldigt utsatta men valde ändå att pröva. Har haft en kurs i Vikingasmyckes teknik och det gick bra. Får se framöver hur det fungerar.

Vill vara lite extra fin. Ny frisyr och fina naglar… Det stärker självkänslan att känna sig fin. Nu suger det i klädtarmen att göra något fint till mig själv…

Fåglar

Jag hade oturen att få en förkylning i ryggen och hade så ont att jag missade flera dagar med lektioner. Så för att fördriva tiden någorlunda så tog jag fram min fågelbok och letade fram bilder som gick att rita/skissa av. Bilderna i boken var ca 3-4 x 3-4 cm stora och pappret jag tecknade på var ca 26 x 22 cm. Men att åren har gjort sitt till på dem syns alltför väl. Fläckar, skrynkligt och annat som bevis på tidens nötning.